Mänsklig identitet

...till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

1 Mosebok 1:27

Inledning

Kristna Värdepartiet utgår från den kristna människosynen som betraktar människan som Guds avbild. Det innebär att människan har ett värde och en värdighet enbart i kraft av sin mänsklighet. En människas värde avgörs därför inte av hennes kön, ålder, sociala status, etnicitet, hudfärg, intelligens, beroendegrad, medvetandegrad, handikapp, politiska åsikter, religiösa tro eller livsstilsval. Till människovärdet är flera viktiga rättigheter kopplade som bland annat formulerats av FN. Kristna Värdepartiet vill forma en politik som utgår från människovärdesprincipen, och tillämpa den så konsekvent och tydligt vi någonsin kan. Vi vill också lyfta fram den goda komplementariteten mellan man och kvinna och kraftigt motverka könsbaserat förtryck.

Könsidentitet

Kristna Värdepartiet utgår från att människan är skapad som man och kvinna. Kön är en biologisk realitet som i normalfallet kan fastställas objektivt och som inte förändras genom juridiska beslut eller medicinska ingrepp. Varje människa har ett okränkbart värde oavsett livssituation, men samhället bör samtidigt erkänna och respektera denna grundläggande biologiska verklighet.

Mänskligheten består av män och kvinnor. Det är den biologiska föreningen mellan man och kvinna som gör det möjligt för nytt liv att bli till. Denna verklighet utgör grunden för familjebildning och samhällets fortlevnad. Vi menar därför att den livslånga gemenskapen mellan en man och en kvinna utgör den naturliga grunden för familjen och den mest grundläggande samhällsgemenskapen.

Samtidigt är vi medvetna om att många människor upplever svårigheter i relation till normer kring kön, identitet och familjeliv. Dessa människor ska bemötas med respekt, medmänsklighet och värdighet.

Familj och samlevnad

Staten bör erkänna och främja det monogama äktenskapet mellan en man och en kvinna som den samlevnadsform som är grundläggande för att nytt liv ska kunna bli till och för att barn, när det är möjligt, ska få växa upp med sina biologiska föräldrar.

Vi menar att staten har ett legitimt intresse av att stödja den familjeform som utgör grunden för samhällets fortlevnad. Att erkänna denna biologiska och sociala verklighet är inte förtryckande utan ett konstaterande av de faktiska förutsättningar som mänskligt liv vilar på.

Samtidigt värnar vi vuxna människors frihet att forma sina privatliv. Samlevnad mellan samtyckande vuxna ska inte förbjudas eller kriminaliseras. Staten ska dock inte vara skyldig att ge alla samlevnadsformer samma offentliga erkännande eller stöd. Offentligt stöd och särskilt erkännande bör riktas till det tvåkönade äktenskapet eftersom det har en unik betydelse för familjebildning och samhällets fortlevnad.

Könsdysfori

Könsdysfori är ett allvarligt tillstånd som kan medföra stort psykiskt lidande, ångest, depression och social isolering. Personer som upplever könsdysfori ska mötas med respekt, omtanke och professionell hjälp.

Vi erkänner att många människor som lider av könsdysfori upplever en djup konflikt mellan sin upplevda identitet och sin biologiska kropp. Denna smärta ska tas på största allvar. Samtidigt menar vi att psykiskt lidande i sig inte kan avgöra vad som är biologiskt sant eller ligga till grund för att omdefiniera könsbegreppet.

Vi anser att vårdens främsta uppgift är att behandla det psykiska lidandet och ge kvalificerat psykologiskt och psykiatriskt stöd. Vården bör hjälpa människor att förstå och leva med sin kropp snarare än att försöka medicinskt efterlikna det motsatta könet.

Vi menar att könsidentitet i första hand är en biologisk fråga. En persons subjektiva upplevelse av sitt kön förändrar inte det biologiska kön som finns närvarande i kroppens genetiska uppbyggnad. Därför betraktar vi inte könsbyte som möjligt i egentlig mening, även om en människa kan förändra sitt utseende eller vissa kroppsliga funktioner genom medicinska ingrepp.

Vuxna människor har rätt att fatta beslut om sina egna kroppar. Personer över 18 år ska därför kunna genomgå permanenta kroppsliga ingrepp inom privat vård och på egen bekostnad, förutsatt att ingreppen utförs av legitimerad medicinsk personal och efter informerat samtycke.

Staten ska dock inte ekonomiskt finansiera, juridiskt bekräfta eller normativt främja sådana ingrepp. Skattefinansierad hälso- och sjukvård ska inte utföra eller finansiera kirurgiska eller hormonella behandlingar vars syfte är att efterlikna det motsatta könet.

Vi menar att offentliga resurser i stället bör satsas på forskning, psykologiskt stöd, psykiatrisk behandling och långsiktig uppföljning av personer med könsdysfori. Vården ska fokusera på att lindra psykiskt lidande och stärka människors psykiska hälsa.

Barn och ungdomar ska skyddas från irreversibla medicinska ingrepp. Pubertetsblockerare, hormonbehandlingar och kirurgiska åtgärder som syftar till könsbyte eller könsbekräftelse ska därför inte erbjudas personer under 18 år. Minderåriga med könsdysfori ska i stället erbjudas kvalificerat psykologiskt stöd, familjestöd och noggrann medicinsk uppföljning.

Vi menar också att barnets bästa alltid måste stå i centrum. Barn är särskilt sårbara för konsekvenserna av vuxnas beslut, och samhället bör därför iaktta försiktighet i frågor som rör könsidentitet och medicinska behandlingar.

Juridiskt kön

Vi motsätter oss juridiskt könsbyte. Staten ska inte bekräfta uppfattningen att kön är en subjektiv identitet som kan väljas eller omdefinieras.

Juridiska handlingar, offentliga register och myndighetsbeslut ska utgå från biologiskt kön. En människas könstillhörighet påverkar inte bara individen själv utan också samhällets gemensamma institutioner och rättsordning.

Idrott

Tävlingsidrott ska organiseras på ett sätt som värnar rättvisa konkurrensvillkor. Inom damidrotten ska deltagande baseras på biologiskt kön. Personer som är biologiska män ska därför inte tävla i kvinnliga tävlingsklasser, även om de identifierar sig som kvinnor eller har genomgått medicinska behandlingar. Syftet är att säkerställa rättvisa och likvärdiga förutsättningar för kvinnliga idrottare.

Förskola och skola som ett ”könspolitiskt projekt”

I utredningen ”Jämställdhet i förskolan” framhålls att förskolan “representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt” och att ”förskolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster … till stor del [handlar] om att rasera gamla föreställningar om vad som är normalt beteende för pojkar respektive flickor.”

Dagens undervisning i sex- och samlevnad på grundskola och gymnasieskola står under kraftfull påverkan av organisationer som RFSU och RFSL. Det förekommer undervisning som uppmuntrar till polyamorösa relationer, oralsex och pornografi. Denna identitetsupplösande pedagogik i förskolan och sexualiserade pedagogik i grund- och gymnasieskola tar vi i Kristna Värdepartiet kraftfullt avstånd från. Vi är övertygade om att barn ska få utveckla sin könsidentitet utan förskolepersonal som försöker rasera vad som är normalt beteende för pojkar och flickor. Förskolans uppgift får aldrig vara att i enlighet med queerteorin luckra upp barnens könsidentitet.

Skolans samlevnadsundervisning ska präglas av ett fokus på relationsetik som håller samman sexualitet och kärlek. Undervisning om sexuella handlingar och tekniker har ingen plats i skolans värld överhuvudtaget.

Pride

Kristna Värdepartiet tar tydligt avstånd från den sexualpolitiska agenda som pride-rörelsen och prideflaggan står för. Därför motsätter vi oss att staten, regioner, kommuner, myndigheter och skolor deltar i pridefestivalen eller liknande arrangemang och/eller hissar prideflaggan, eller på något annat sätt tar ställning för en sådan sexualpolitisk agenda. Vi anser vidare att ett sådant deltagande i pridearrangemang och hissande av pride-flaggan utgör ett brott mot grundlagen eftersom stat, regioner, kommuner och myndigheter enligt grundlagen ska inta en opartisk och neutral roll i relation till civilsamhället.

Män och kvinnor – jämlika men olika

Kristna Värdepartiets grundsyn är att man och kvinna är skapade för att komplettera varandra i hem och samhälle. Kvinnor och män är jämlika men olika. Könen är inte sinsemellan utbytbara. Mödrar kan inte ersättas av fäder och fäder kan inte ersättas av mödrar. Vi tar avstånd från likhetsfeminismen och vill i stället bekräfta de två könens respektive olikheter, roller och läggningar.

Vi är väl medvetna om att alla människor är individer och att alla inte känner sig hemma i traditionella könsroller, och vi är kraftfulla försvarare av personlig frihet. Dock menar vi att ett samhälle, för att fungera väl och vara motståndskraftigt, behöver erkänna och ta hänsyn till de generella skillnaderna mellan könen.

Sverige har under många år, betydligt längre än de flesta andra länder, bedrivit en medveten och kraftfull feministisk politik. Kvinnor har genom olika medel – ideologisk uppmuntran, ekonomiska styrmedel och kvotering – drivits ut i arbetslivet och successivt kommit att inneha allt fler positioner som tidigare dominerades av män. Denna förändring har varit särskilt tydlig inom offentlig sektor.

Att undanröja hinder för kvinnors studier och deltagande i arbetslivet är positivt, men Sveriges extremfeministiska politik och den omformning av samhällslivet som kommit av den har haft stora negativa konsekvenser för både män, kvinnor och barn.

Den ökade feminiseringen av det offentliga livet har med tiden förändrat samhällets ideologi och teoretiska ramar. Utvecklingen förstärks genom att kvinnor i beslutsfattande positioner tenderar att rekrytera och lyfta fram fler kvinnor. Samtidigt väljer många män bort arbetsplatser och miljöer som blivit starkt kvinnodominerade. En retorik som ensidigt framställer män som förtryckare och förövare, och som skuldbelägger även unga pojkar för historiska orättvisor, riskerar dessutom att alienera män från samhället.

Kvinnor röstar oftare än män på partier som vill ha ökad invandring och ett mildare förhållningssätt till kriminalitet och ordningsproblem i skolor, bibliotek och simhallar. Kvinnor är på gruppnivå generellt mer relationsorienterade, mindre aggressiva och mindre konfliktbenägna. Män är på gruppnivå oftare mer sakorienterade, mer intresserade av regler och strukturer samt mer benägna till aggression och fysisk konfrontation. En manlig rationalitet är väl lämpad för frågor som rör brottsbekämpning, försvar och skydd av kvinnor och barn, medan en kvinnlig rationalitet ofta kommer bättre till sin rätt inom barnomsorg och vård.Det ena är inte bättre än det andra, men skillnaderna har betydelse för samhället. 

Komplementaritet och lika värde

Mot denna bakgrund vill vi verka för ett samhälle där Sverige i all offentlig policy bekräftar könens komplementaritet och lika värde samt erkänner och värdesätter skillnaderna mellan könen. All form av kvotering av kvinnor inom offentlig verksamhet ska upphöra. Feministisk ideologi som präglar statliga myndigheter, policydokument och riktlinjer ska avlägsnas. Positiv manlighet ska uppmuntras och uppskattas på alla nivåer i samhället. I bemötandet av gränsöverskridande beteende måste en manlig rationalitet vara vägledande.

Även könens olika fysiska förutsättningar behöver tas på allvar. Det finns inget egenvärde i att kvinnor ska göra intåg på områden som kräver stor fysisk styrka och därför naturligt lämpar sig bättre för män. Samhällsbärande funktioner som polis och försvar ska inte användas för könspolitiska experiment eller individuellt självförverkligande på bekostnad av effektivitet och säkerhet.

Positioner inom försvar, polis och säkerhetspolis som innebär stora fysiska risker och våldsutövning ska i första hand innehas av män. Värnplikten ska vara obligatorisk endast för män.

I skolans värld är kvinnodominansen stor och problematiken särskilt tydlig. Ordningsproblem och kravlöshet leder till otrygghet och försämrat lärande. Staten bör analysera varför många manliga lärare lämnar yrket och vidta åtgärder för att återställa en bättre balans mellan könen inom skolan.

Att kvinnor i allt större utsträckning lämnat hemmet för arbetslivet har också fått negativa konsekvenser för barn och familjer. Fler barn mår psykiskt dåligt och utvecklar beteendeproblem. Långa vistelser i förskolan riskerar att skapa otrygghet och bidra till splittrade familjer. Den viktiga uppgiften att vara hemma med barnen under småbarnsåren måste därför underlättas och premieras. Moderskapet och arbetet i hemmet ska uppvärderas. Det ska vara lätt för familjer att låta den ena föräldern stanna hemma med barnen medan den andra förvärvsarbetar. 

Stopp för kvinnoförtryck

Jämsides med den ökade kvinnodominansen i det offentliga livet, och paradoxalt nog som en följd av feministisk politik, har våld och hot mot kvinnor ökat. Vi har fått ett tänkesätt inom rättsväsendet där förövarens intressen inte sällan sätts före offrets. Oviljan att dra gränser och utmäta adekvata konsekvenser leder till laglöshet. Kvinnofriden är allvarligt hotad i Sverige. Våldtäkter och sexuella övergrepp är vanliga, inte minst gruppvåldtäkter. Flickor utsätts för otrygghet i skolor med stora ordningsproblem. Genom invandring har också kvinnosyn och kulturella normer som tidigare varit främmande i Sverige fått ökat inflytande. Utbredningen av islamism och så kallad hederskultur har lett till att kvinnor ser sin frihet kraftigt kringskuren, och i alltför många fall utsätts för våld och hot. Islamismens kvinnoförakt och könsapartheid måste kraftfullt motarbetas.

Skyddet för utsatta kvinnor och barn ska förstärkas kraftigt. Besöksförbud ska skärpas och möjligheterna till polisiär bevakning på plats utökas. Kvinnofriden ska återupprättas genom kraftigt skärpta straff för grova vålds- och sexualbrott, ökad polisiär närvaro i utsatta områden samt under kvällar och helger, och automatisk utvisning vid grova sexual- och våldsbrott.

Ett ytterligare problem kopplat till feministisk politik är det stora antalet aborter.  “Aborträtten” har av feministerna förts fram som grundläggande för jämställdhet men har i själva verket lett till ett högst reellt kvinnoförtryck.

Många kvinnor - här finns förmodligen ett stort mörkertal- pressas psykiskt av sina män eller av andra i omgivningen till att göra abort mot sin vilja. Dessutom ångrar många kvinnor sina aborter, men det är en smärta som samhället, för att inte ifrågasätta den aborträtten, ignorerar eller bagatelliserar.

Tvångsaborterna måste upphöra. Gravida kvinnor i krissituationer ska erbjudas fullgott skydd mot psykiskt och fysiskt tvång att genomgå abort. Aborters negativa konsekvenser för kvinnors psykiska och fysiska hälsa måste uppmärksammas.

Ovanstående reformer är steg på vägen mot ett samhälle där män och kvinnor kan samarbeta istället för att motarbeta varandra och där vi med våra respektive olikheter kan komplettera istället för att konkurrera.