Vi får aldrig glömma att vi pratar om barn

Katarina Wennstam skriver i sin kolumn 16 juli om ett förändrat tonläge i abortdebatten. Först och främst får vi påpeka den logiska kullerbyttan i Wennstams argumentation. Argumentet som anförs, att ett förbud mot abort kan ha tragiska sidoeffekter, är bara giltiga om den ofödde inte är människa. Vi måste börja debatten i rätt ände. Vem eller vad är det som dör i en abort? Den som vill omänskligförklara individen i mammas mage och frånta henne rätten till liv måste ha mycket goda skäl för detta, och några sådana skäl har vi ännu inte hört i debatten. Och vi har hört mycket. 

Vi är emot både legala och illegala aborter och vill verka för lösningar som värnar både modern och barnet. Vi hjälper utsatta kvinnor genom att bekämpa grundorsakerna till att graviditet blir till krisgraviditet, såsom fattigdom, kvinnoförtryck och ensamhet - inte genom att ta livet av deras små. Detta menar vi är den enda respektfulla och människovärdiga attityden. 

Det kan också noteras att omfattande mytbildning grumlar debatten. Få känner till att de illegala aborterna som förr i tiden utfördes i Sverige i många fall var säkrare för kvinnan och mer professionellt utförda än de legala. Vidare är det sällan moderna feminister nämner det faktum att de tidiga kvinnorättskämparna var abortmotståndare. Ett exempel bland många är Victoria Woodhull, amerikansk suffragettledare, som hade följande att säga om abort: "Varje kvinna vet att om hon var fri, skulle hon aldrig bära ett oönskat barn, ej heller överväga att döda det innan det fötts"

Wennstam vänder sig sedan emot att delar av prolife-rörelsen i Sverige "hetsar" mot abort med bilder av blodiga foster. Det är fritt att tycka vad man vill om metoden, men det går inte att förneka att bilden alltid utgjort ett effektivt medel i kampen mot förtryck. Medborgarrättsrörelsen i USA "hetsade" mot rassegregeringen med blodiga bilder av den unge Emmet Till som dödats i ett rasistiskt illdåd. Slaverimotståndarna "hetsade" mot slaveriet med illustrationer av sönderpiskade och brännmärkta slavar. Den amerikanska opinionen mot vietnamkriget hade aldrig fått den  intensitet den fick utan bilderna av barn på flykt efter napalmbomsanfallen. 

Bilder upprör, men frågan man bör ställa sig är vart man skall rikta sin upprördhet. Bli inte arg för att man visar bilder utan bli arg på det som bilderna visar - det verkliga resultatet av fri abort. Vi noterar med glädje och tillförsikt att abortmotståndet, som Wennstam uttrycker det, bytt tonläge i Sverige. Förhoppningsvis beror det på att fler och fler får syn på tomheten i abortliberalernas argumentation och inte längre kan värja sig mot den sanning som de i snart femtio års tid gjort sitt bästa för att undertrycka: Att varje abort dödar en liten, unik, oändligt värdefull medmänniska.

Annette Westöö, partisekreterare och riksdagskandidat

Mats Selander, styrelseledamot och riksdagskandidat

Gullan Malmquist, styrelseledamot och riksdagskandidat

Margareta Sundbom, styrelseledamot och riksdagskandidat

Kristna Värdepartiet