Kontrollbehov

En familj i Mörbylånga har belagts med ett vite på sanslösa 50000 kronor– för att ha hemundervisat sina barn. Trots att barnen, enligt socialtjänstens utredningar, mår bra i hemmet. Trots att barnen har lyckats väl med sina studier. Jonas Himmelstrand skriver om fallet i ett pressmeddelande från Rohus (Riksföreningen för Hemundervisning i Sverige).

Det är feltänkt på så många plan att man inte ens vet var man ska börja. Barn i vårt land betraktas som någon slags statlig egendom. Var finns respekten för familjelivet och förtroendet för föräldrars förmåga att själva fatta avgörande beslut rörande sina barns framtid? Hemundervisning är först och främst en rättighetsfråga. I artikel 26 i FN:s artikel om de mänskliga rättigheterna slås fast att rätten att välja utbildning för barnen i första hand tillkommer deras föräldrar. Men i Sverige har föräldrar inget verkligt val då hemundervisning är förbjuden, och både kommunala skolor och friskolor är hårt styrda av staten.

Hemundervisning är också en viktig pedagogisk fråga. Det finns gott om vetenskapligt stöd för att hemundervisning ger minst lika bra resultat som skolundervisning.
Stanna till lite där: Barnen lär sig minst lika bra i hemmet som i skolan!  Då kan man verkligen undra vad staten har för bevekelsegrund när man nekar familjerna denna möjlighet. Förmodligen handlar det, som så mycket annat i Sverige, om ett kontrollbehov.  Vem vet vad

23 okt 2016