Bemötande ang. homoadoption

I en artikel som kritiserar Kristna Värdepartiets (KV) uttalande om homoadoptioner och barns rätt till både en mamma och en pappa, har Anna Malmquist, doktorand i psykologi, påstått flera felaktiga saker. Hon har bland annat hävdat att det inte "finns not som helst fog för att säga att barnen skulle fara illa i en regnbågsfamilj." och att "det är okunnigt" att hävda något sådant, samt att "forskningsläget...entydigt" visar att "barnen (till samkönade homosexuella par) mår lika bra eller något bättre." (http://www.svt.se/nyheter/val2014/skarp-kritik-mot-kristna-vardepartiets)

Att en person som doktorerar om barn i "regnbågsfamiljer" kan hävda något sådant är konstigt. Antingen är Malmquist dåligt påläst vad gäller forskningsresultaten eller så har hon medvetet undanhållit dem. För det första, är de studier som påstås visa att barn "mår lika bra" nästan uteslutande baserade på ett mindre antal frivilliga deltagare. De är alltså varken baserade på slumpmässigt urval eller är tillräckligt stora för att vara ett representativt urval. Inga egentliga slutsatser, än mindre "entydiga" kan därför dras.

För det andra är dessa studier irrelevanta för adoptionssituationen. De är i stort sett baserat på en situation där barn under de viktigaste tidiga åren växer upp i en "normal" familj, för att sedan - när mamman och pappan går skilda vägar - växa upp med mamman och en kvinnlig partner. Inget av detta gäller en ensamstående - eller samkönad adoption där ett barn från första början fråntagits sina biologiska föräldrar. Denna uppfattning delas av psykologförbundets officiella tidskrift, Psykologtidningen, vars officiella utlåtande om dessa studier var att "relevant forskning saknas" (Psykologtidningen 3/01, s 15.) Malmquist har dessutom missat alla studier som visar att barn med homosexuella/samkönade föräldrar mår sämre på olika sätt än barn i vanliga familjer. t.ex. Sarantakos (1996); Cameron & Cameron (1996); Cameron & Harris (2003). Även om alla studier på området har problem eftersom undersökningsgruppen är en så liten del av samhället, är dessa studier mer relevanta, med mindre metodologiska brister jämfört med studierna Malmquist syftar på. Även bland de mindre studierna har man funnit att barn mår sämre än i vanliga familjer t.ex. Javaid (1993), Wyers (1987).

Malmquist måste också ha missat den största studien som någonsin gjorts på området, Regnerus (2012), med hela 15 000 deltagare, med representativt urval, och med det största antalet variabler. I jämförelse blir de små och metodologiskt bristfälliga studierna närmast löjliga. Regnerus studie visade att barn i traditionella familjer med äkta makar mådde bäst. Studien visade t.om. att det var bättre att växa upp under minder optimala hetrosexuella omständigheter (t.ex. med ensamstående föräldrar eller med styvföräldrar) än med en homosexuell förälder. Bland vuxna barn till samkönade och/eller homosexuella föräldrar var förekomsten av bl.a. sexuellt överförda sjukdomar, självmordstankar, våldtäktsanmälningar, impulsivitet, rökning, kriminalitet, promiskuitet, depression och otrygghet och andra negativa saker. En annan studie av Sirota (1997) studerade barn som växte upp i tvåkönade familjer men där pappan var homo- eller bisexuell, visade att barnen hade mer problem med ångest och sexmissbruk samt oftare hade svårigheter med intimitet. Studierna indikerar alltså att det inte bara handlar om "könskombinationen" i föräldrarna förhållande, utan också om själva den homosexuella livsstilen hos föräldern.

Det är ett biologiskt faktum att barn blir till av både en mamma och en pappa, det vore underligt om barn saknade ett motsvarande psykologiskt behov av föräldrar av båda könen. Vid en adoption förlorar adoptivbarnet sin biologiska mamma och pappa, och därför har staten en skyldighet att - så långt det är möjligt - kompensera barnet för det som gått förlorat, vilket bara en adoptivmamma och och en adoptivpappa kan göra. Det viktigaste skillnaden mellan HBTQ-rörelsen och oss i Kristna Värdepartiet är att de sätter de vuxnas intresse i centrum, medan vi anser att barnens intresse ska vara i fokus.