Barnomsorg

 

 

 Det bästa som du kan ge dina barn, förutom goda vanor, är goda minnen.  

 - Sydney J. Harris

 


 

Inledning

 

Våra politiska företrädare har i decennier systematiskt arbetat för att splittra familjerna, för att avskaffa det ömsesidiga beroende mellan man och kvinna, som oundvikligen uppstår ur ömsesidig kärlek och ur ankomsten av gemensamma barn – och ersätta detta med varje mans och kvinnas individuella beroende av staten, som är allt annat än ömsesidigt. Staten kan aldrig erbjuda det känslomässiga stöd som människan behöver för att fullt utvecklas i lycka och harmoni, det kan bara nära anhöriga göra. Därför måste familjen återupprättas. Det nuvarande barnomsorgssystemet är omänskligt, strider mot grundläggande ekonomiska principer, kränker grundläggande mänskliga rättigheter, och har en rad negativa konsekvenser. En sund familjepolitik accepterar familjeprincipen: att varje familj är en suverän byggsten i samhället, som de vuxna frivilligt väljer att ingå i och som tar hand om barnen tills de blivit vuxna nog att själva välja socialt sammanhang.

 

Familjeprincipen innebär:

  • Att ingen familj ska beskattas förrän den som helhet uppnått existensminimum.
  • Att bidrag och subventioner i största möjliga utsträckning ersätts med skattelättnader.
  • Att föräldrarna själva får bestämma över hur pengarna som hitintills betalats till förskola ska betalas ut.

 


 

Dagens system

 

En av de senaste åtgärderna som vidtogs i syfte att styra familjers livsval var införandet av maxtaxa i barnomsorgen i början av 2000-talet, vilket innebär att föräldrarna numera endast betalar en dryg tusenlapp per månad i avgift av de över 15000 kr det egentligen kostar kommunerna att ta hand om ett barn på heltid på daghemmen per månad.1 Ponera att tjänsten för barnomsorg utdebiterades till den verkliga produktionskostnaden (dvs. mer än ca 15000 kr i månaden perheltidsbarn) – hur många skulle köpa tjänsten till det priset? Att skattesubventioner inte löser denna problematik torde vara uppenbart för de flesta. Subventionerna får tjänsten att framstå som mer prisvärd än den är, vilket leder till en konstruerad efterfrågan, vilket i sin tur tvingar samhället att avsätta stora resurser för produktion av tjänsten, till kostnader som – för de flesta – kraftigt överstiger nyttan. Detta innebär att dagens system inte bara försvagar barnens relation till sina föräldrar och kränker rätten att bestämma över sitt privatliv, det är också direkt fattigdomsbringande och kontraproduktivt för hela samhällsekonomin. Det innebär också att om föräldrarna själva fick de pengar som staten tar via skatter för att bekosta en heltidsplats på daghemmen – pengar som spenderas på att någon annan än föräldrarna ska ta hand om barnen – skulle de ha ca 15000 kr brutto mer per barn, per månad, som de kunde spendera på valfri barnomsorg under flera år. Notera att varken barnbidrag eller föräldrapenning är inräknat i detta. De allra flesta skulle troligtvis välja att själv vårda sina egna barn.

 

Därför måste dagens kraftiga skattesubventionering av den kommunala barnomsorgen ersättas med motsvarande skattelättnader för barnfamiljerna och egen eller inköpt barnomsorg bli skattemässigt avdragbar mot familjens sammanlagda inkomst, eftersom barnomsorg i någon form är nödvändig för inkomsternas förvärvande. Det är helt ologiskt att människor betalar skatt på summor som krävs för överlevnad eller för att huvudtaget kunna förvärva inkomst, dvs. barnomsorg. Vi måste komma tillbaka till ett läge där ingen avkrävs skatt förrän vederbörande och dennes familj uppnått existensminimum. Då skulle familjerna få disponera avsevärt mer av sina inkomster efter skatt och familjerna och deras medlemmar bli avsevärt friare, medborgerligt sett.

 


 

Familjeprincipens fundament

 

Vi vill att familjeprincipen ska tillämpas för familjens vuxna medlemmar på så många områden som möjligt

 1. Varje familj, dvs. hushåll med juridisk försörjningsbörda, betraktas som ett företag. Denna helhet beskattas för skillnaden mellan de sammanlagda inkomsterna och kraftigt höjda grundavdrag (motsvarande existensminimum) samt utgifter för inkomsternas förvärvande. Skatt betalas först är om inkomsten överstiger dessa två utgiftsposter. All pension delas automatiskt lika i familjen, liksom skulder.

2. Så mycket som möjligt av dagens mångfald av bidrag och skattesubventionerade tjänster skall ersättas med skatteavdrag som beskrivs i (1). Undantag gäller för vård, omsorg och till viss del skola. Där ska istället dagens subventioner via maxtaxan tillfalla varje enskild familj i form av en barnpeng (barnomsorgsersättning). På sikt bör dock familjeprincipen tillämpas även på detta område. En familj som själv vill och kan vårda en anhörig ska t.ex. kunna få åtminstone stora delar av subventioneringen som går till vården på en offentlig vårdinrättning.

3. Så mycket som möjligt av dagens mångfald av bidrag och skattesubventionerade tjänster skall ersättas med skatteavdrag som beskrivs i (1). Undantag gäller för vård, omsorg och till viss del skola. Där ska istället subventioneringar tillfalla varje enskild familj. För barnomsorgen betyder det alltså den barnomsorgsersättning som nämndes tidigare. Men tanken är att familjeprincipen på sikt ska genomföras på så många områden som möjligt. En familj som själv vill och kan vårda en anhörig ska t.ex. kunna få åtminstone stora delar av den subventionering som går till vården på en offentlig vårdinrättning.

Allt inordnas på så sätt i ett enkelt enhetligt system vars ekonomiska transfereringar helt sköts av Skatteverket och varje familj bestämmer själv över sin ekonomi i en mycket större utsträckning än tidigare. Pensionen ska också vara baserad på hela familjens inkomst och sedan, i grundläget, fördelas lika på föräldrarna oavsett deras respektive inkomst under åren då en av dem var hemma. Det är logiskt och rättvist att ett hushåll som beskattats som en enhet också delar på den pension som föräldrarna gemensamt byggt upp genom sitt samarbete. På detta sätt undviks det problem med sambeskattningen som rådde tidigare. Detsamma gäller skulder som gemensamt byggts upp, de fördelas på båda makar.

 


 

Familjeprincipens resultat

 

Nedanstående tabell visar familjeprincipens resultat på barnomsorgens område. Observera att kostnaden för detta redan är mer än väl intäkt i de stora kostnader som dagens kontraproduktiva system för med sig. Det bör emellertid påpekas att målet med uppgifterna i tabellen är att ger en generell bild, inte någon exakt och slutgiltig beräkning, av familjeprincipens konsekvenser. 

 

Antal barn     Ett eller två barn under två år     Samtliga under två år    
Ett barn 16 000 kr 9 000 kr
Två barn 20 000 kr 14 000 kr
Tre barn 24 000 kr 19 000 kr
Fyra barn 28 000 kr 24 000 kr

 

Inget annat system erbjuder en sådan total ekonomisk frihet för föräldrar. Detta skall också ställas i relation till att den generella skattesatsen kommer att vara lägre i ett samhälle med familjeprincipen. Det betyder att det tillkommer en generell skattesänkning för alla som motsvarar ca 1000 kr/månad. Skattesänkningen betalas av vinsten som görs av systembytet. Fler skattesänkningar utöver detta och ekonomiska vinster kommer också allmänheten till del när Kristna Värdepartiets ekonomiska politik får influera samhället i övrigt.

 


 

Familjeprincipens fördelar

 

Denna modell har en mängd fördelar. Den (1) respekterar mänskliga rättigheter. Det är en lagstadgad mänsklig rättighet i Sverige, och en rätt garanterad enligt Europakonventionen, att själv få bestämma över sitt privatliv – och valet av barnomsorg för de egna barnen tillhör privatlivet. Modellen ger vidare (2) mer föräldrakontakt. Med familjeprincipen skulle barn tillbringa mindre tid på förskola och fritis och mer tid med sina egna föräldrar. Dessutom skulle modellen ge (3) större frihet för familjer. Föräldrarna skulle, utan ekonomisk stress, själva kunna välja hur de vill att deras barn tas om hand

Familjeprincipen är också, helt enkelt, (4) vad folk vill ha. Svenska folket har i opinionsundersökning efter opinionsundersökning envist svarat att föräldrarna själva är bäst lämpade att ta hand om barnen när de är små. Därutöver ger modellen (5) mindre byråkrati, och bättre ekonomisk kontroll. Med familjeprincipen skulle den allmänna byråkratin minska, försäkringskassans uppgifter minska, och föräldrar slippa kontakten med den otympliga koloss som denna myndighet utgör. Familjen skulle dessutom ha bättre ekonomisk kontroll eftersom deras inkomst kommer som ett enhetligt belopp istället för utdelade bidrag vid flera olika tidpunkter.

En annan följd av modellen är (6) mindre bidragsfusk. Missbruket att ta ut föräldrapeng samtidigt som man arbetar, eller att ”vabba” samtidigt som barnet är på förskola, försvinner helt. Modellen leder också till (7) minskad arbetslöshet och kostnader för arbetsmarknaden och (8) en ökning av personer med yrkeserfarenhet. Eftersom de föräldrar som väljer att stanna hemma under barnets uppväxt inte förvärvsarbetar skapas det vakanser på arbetsmarknaden som måste fyllas av folk som idag är arbetslösa. De som under barnaåren är frånvarande från arbetsmarknaden kommer troligtvis inte att vara borta helt och hållet under den tiden – de behåller alltså sin kompetens. Samtidigt kommer de som vikarierar för dem som är föräldralediga att vara långtidsvikarierande och därmed förvärva yrkeserfarenhet under denna tid. När den föräldralediga personen kommer tillbaka, har den som vikarierat införskaffat yrkeserfarenhet som gör det lättare för vederbörande att få ett eget permanent arbete.

Vidare skulle familjeprincipen (9) fungera som en bekräftelse på det ömsesidiga engagemang för varandra som äktenskap utgör och förstärka upplevelsen av att de arbetar tillsammans, som i ett familjeföretag, för alla medlemmars bästa. Eftersom familjeprincipen innebär att de vuxna i familjen delar lika på alla de socialförsäkringspoäng som förvärvsinkomsterna berättigar till, oavsett hur de delar upp förvärvsoch hemmasysslorna mellan sig, skulle principen inte leda till att någon av parterna får det sämre ekonomiskt ställt om den andre parten försvinner ur bilden.

 

       Kristna Värdepartiet vill därför

  • Ersätta de subventioner och bidrag som nu delas ut till familjer med ett förenklat system som vi kallar familjeprincipen
  • Att familjen ska betraktas som en helhet och beskattas för skillnaden mellan sammanlagda, å ena sidan inkomster, och å andra sidan avdrag för existensminimum samt utgifter för inkomsternas förvärvande
  • Att pensionerna ska vara grundade på familjens gemensamma inkomst och i grundläget delas lika mellan familjens vuxna medlemmar, oavsett hur de delar upp förvärvs- och hemmasysslorna mellan sig. Detta gäller också de skulder som skapats under familjens tid tillsammans
  • Att föräldrarna ska få en barnomsorgsersättning som ersätter den statliga subventioneringen för daghem, barnbidrag, flerbarnstillägg och föräldraförsäkring och som de själva bestämmer över
  • Att dagens system med kommunala daghem ersätts av privata alternativ. Föräldrar som inte själva vill vara hemma med sina barn kan då använda barnomsorgsersättningen för att köpa sådana tjänster.
  • Att hushåll som inte når upp till existensminimum ska erhålla utfyllnad upp till den nivån från det allmänna att familjeprincipen på sikt ska införas på alla samhällsområden där den är passande

 


1 Motsvarande en nyttjandegrad per år på 11 (inte 12) månader . Enligt en nyligen gjort utredning så kostar det 110 0000 i snitt per år för en dagisplats. Men denna beräkning är inte baserad på en heltid utan på genomsnittet. http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/04/28/Dagisplats-kostar-en-halv-miljon-per-ar/

2 Tabellen ska tolkas så att kolumnerna aldrig kombineras. En familj med t.ex. två barn får 14 000 rent om båda barnen är över två år, om ett av barnen är under två år får de 16000 tusen rent. Naturligtvis är det öppet för att varje familj också får styra uttaget, inom vissa gränser. t.ex. så att en familj tar ut en högre barnomsorgsersättning under kortare tid.